Wiehesan är gammal och förlegad

Mikael Wiehe visar i DN att han inte har förstått någonting av den debatt kring fildelning som pågår, annat än några synnerligen ytliga argument. Det rimliga påpekandet att det är svårt att sälja någonting som är enkelt och gratis att kopiera bemöter han med att man måste kunna sälja det med vinst ändå, annars berövas man sin stolthet. Låt mig dra en av mina analogier för att illustrera resonemanget:

Några jordbruksintresserade hackers har framställt en maskin som låter kopiera livsmedel kostnadsfritt. Lösningen på världshungern! Men, vad händer med alla bönder? Framför allt storbönderna, alla pengar de lagt ner, allt arbete, all den tid de satsat, ska de helt plötsligt bli bestulna på rätten att tjäna pengar på sin verksamhet? Vem ska ersätta bonden som med stor möda odlade fram den ursprungliga gröda som nu kopieras fritt?

Det kan givetvis inte tillåtas att människor skaffar sig mat på detta omoraliska sätt, inser staten efter en stunds uppvaktande av böndernas lobbyorganisationer. Användningen av maskinen för att kopiera livsmedel som man inte har upphovsrätt till förbjuds. Men, upptäcker bönderna, det får ingen effekt. Maskinen används ändå.

Böndernas penningstinna lobbygrupper kontaktar maskinens tillverkare, kanske kan man lösa det på den vägen? Ja, tillverkarna är intresserade av ett för bägge sidor gynnsamt ekonomiskt samarbete, så länge de inte blir av med sina kunder. Man kommer fram till att genom att varje odlad gröda förses med en digital signatur, så kan man förhindra kopiering av grödor som man saknar rätt till. Sedan kan man köpa sig rätten att göra en kopia, från bönderna! Förändringen kommer ta ett antal år att gradvis rulla ut; man får inte skrämma bort de som är vana vid att kunna piratkopiera mat helt fritt.

Så har det löst sig på ett sätt så att alla är nöjda: Samma människor som tidigare hade råd att köpa mat har det fortfarande, och bönderna kan fortsätta tjäna pengar på sin verksamhet. Slutet gott, allting gott!